Lagerarbetarnas Blog

augusti 27, 2013

Aftonbladet recenserar bemanningsbok

Recension: Stridsskrift mot bemanningseländet

Ska bemanningsföretagen ta över världen? Patrik Olofsson

(http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article17352200.ab)

juli 11, 2013

Boken om bemanningsföretagen ute nu!

9789198116007En bok om bemanningsföretagen kan ta sin utgångspunkt i Stuveribolagens uthyrning av strejkbrytare; Amalthea 1908 eller Ådalen 1931. Eller ILO-konventionen 1933 och det svenska förbudet 1936. Det kan ta sin början i den s-märkta – restriktiva – återlegaliseringen 1991. Eller den borgerliga – lättfärdiga – återlegaliseringen 1993. Den kan ta sin utgångspunkt i uppmärksammade rättsfall som Abu Garcia-målet 2003.

Den här boken har sitt ursprung i den konflikt som utbröt på Lagena Distribution AB midsommarveckan 2009. Strejken var ett svar på företagets försök att byta ut fast anställd personal mot bemanningsföretag. Det sågs som ett övergrepp personalens anställningstrygghet. Varför ska man bli uppsagd på grund av arbetsbrist om man samma dag som man slutar blir ersatt av en från ett bemanningsföretag? Än värre; varför ska jag bli uppsagd på grund av arbetsbrist om det bara innebär att jag går ut på personalparkeringen och drar på mig nya arbetskläder med annan företagslogga på – bemanningsföretagets logga – och går in och gör samma jobb som nyss fått sparken ifrån?

Är det konstigt att folk reagerar på detta; att det är något som skär sig i rättsmedvetandet? Ska det få gå till så här? Arbetsrätten är ett kommunicerande kärl. Arbetsgivarnas oinskränkta makt att använda bemanningsföretag efter eget gottfinnande kostar för mycket på andra sidan, de anställdas sida. Det för många arbetare som drabbas för hårt. Man har slagit hål i syftet med lagstiftningen. Den läcker som ett såll. Den här boken diskuterar konsekvenserna av bemanningsföretagens legalisering och möjliga fackliga motstrategier.

Inköpsställen på nätet:

CDON – Ska bemanningsföretagen ta över världen?

adlibris – Laborantes Förlag

Bokus – Laborantes Förlag

Bokia – Ska bemanningsföretagen ta över världen?

Ginza – Ska bemanningsföretagen ta över världen?

juni 25, 2013

Ska bemanningsföretagen ta över världen?

Postat i: Kampen mot bemanningsföretag — lagerarbetare @ 11:27 e m

facebookomslagsbild2

Förbeställ böckerna här på Ord & Bok webbokhandel: Ska bemanningsföretagen ta över världen? eller Per Albin Hansson och Stockholms Handelsarbetare.

Har ni andra favoritbokhandlare kan ni få mail från dem när de tar emot beställningar. Se t ex Laborantes Förlagssida på Bokus, Bokia eller adlibris.

Releasedatum 2013-07-09

juni 13, 2013

Försämrat anställningsskydd leder till färre uppsägningar

Fick rubriken dig att haja till?

Tanken slog mig när jag läste en artikel i Arbetarbladet:

http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.5977439-facket-trodde-ledningen-skulle-vanta

”Sandviken Fackordföranden har hoppats att ledningen skulle vänta längre på beslutet att dra ned.

– Vi har vetat en längre tid att vi inte har order för att fylla båda fabrikerna nästkommande år. Men att beslutet kom nu var en överraskning, säger Arto Tolppanen, ordförande i IF Metalls rörgrupp på Sandvik i Sandviken.”

– Det är jättetråkigt att så många arbetstillfällen försvinner, säger Arto Tolppanen samtidigt som han konstaterar att ingen Sandvikanställd sägs upp. Personal i båda rörverken berörs och de övertaliga väntas bli omplacerade till andra ställen inom SMT.

– Jag hoppas också att man hittar annan sysselsättning för de inhyrda. Men det är en fråga för bemanningsföretagen, konstaterar Arto Tolppanen.”

Arbetstillfällen försvinner men ingen sägs upp!

Det är bara fast anställda som sägs upp. Innan dess är de berättigad till en omplaceringsutredning med full lön under tiden man letar efter annat arbete att omplaceras till på företaget.

Inhyrda bara ”försvinner”. Likaså de visstidsanställda.

Läs gärna en gammal artikel i Arbetet som fördjupar ämnet:

http://arbetet.se/2011/11/18/reservarmen-star-utanfor-tryggheten/

”Två av tre som blev arbetslösa 2008 hamnade aldrig på någon turordningslista enligt LAS. De hade tillfälliga jobb och åkte rakt ut i kylan.”

”I storföretag med minst 500 anställda utgör de inhyrda 14 procent av personalen. Enligt Teknikföretagens rapport hyr industrin in arbetare för att det ger ”snabb omställningsförmåga”. Inhyrda och visstidsanställda används som en buffert. De åker in och ut efter behov.”

 

december 7, 2012

Solidaritet med DHL-anställda i Turkiet – 22 avskedade för facklig aktivitet

Postat i: Solidaritet — lagerarbetare @ 10:29 f m

12_12_12_Facebook_Cover image

Internationell aktionsdag mot antifackliga avsked >>>

Rapport om DHL:s antifackliga arbete (engelska) >>>

Vykort >>>

augusti 19, 2012

Facklig historia: Organisationsmål och organisationsformer (1921)

Postat i: Handels policy och avtalskrav — lagerarbetare @ 2:23 e m

Ur en liten agitationsskrift med den titel som angives å omslagets första sida, utgiven av vårt tyska broderförbund ”Zentralforbund der Angeställten”, författad av von Josef Aman, tillåta vi oss härmed återgiva en klarläggande utveckling av den fackliga kampens organisationsmål och organisationsformer. Vi ha för korthetens skull tillåtit oss utesluta, vad som i ifrågavarande artikel syftar på rent tyska förhållanden, och endast medtagit det som gäller förhållandena i allmänhet och i allra största utsträckning i Sverige, där i synnerhet de handelsanställda och kontoristerna i så hög grad i organisationshänseende äro efter sina kolleger i utlandet.

J. A. Lundgren

Tryckeriaktiebolaget Framtiden, Malmö 1921.

Målet för det fackliga organisationsarbetet

Den fackliga rörelsens uppgifter och verksamhet måste i främsta rummet formas och anpassas efter det bestämda mål man föresatt sig att uppnå. Då det för ett förstående av hela den fackliga organisationsrörelsen är nödvändigt att varje deltagare i denna rörelse känner målet för dess verksamhet, skola vi i det följande försöka besvara frågan: Vad är den fackliga organisationsrörelsens mål? I den nuvarande folkhushållningen stå två klasser mot varandra. På den ena sidan den arbetande befolkningen, arbetare och löntagare. På den andra sidan dessa som låta andra utföra arbetet för arbetsgivarna. Den arbetande befolkningen, till vilken även de handelsanställda måste räknas, är besittningslös. De äga icke vare sig råmaterialer, maskiner eller verktyg varmed de arbeta. De ha heller inte något vinstintresse av själva arbetsproduktionen. Allt detta är de besittande klassernas – kapitalisternas – egendom. Dessa köpa den arbetande befolkningens arbetskraft precis så som man köper en annan handelsvara. Vid inköpet av en vara är man naturligtvis alltid angelägen att få denna så billigt som möjligt och kapitalistens mål måste alltid vara detta; att uppnå så vinst på sin handelsvara. Så länge som arbetskraften är en handelsvara för kapitalisten, måste denna alltså sträva efter att uppnå största möjliga vinst även på denna vara. Kapitalisten tvingas till – med eller mot sin egen vilja – att utnyttja arbetskraften hos så väl arbetaren som övriga löntagare för lägsta möjliga inköpspris; alltså minsta möjliga arbetslön.

Hela produktionsprocessen måste för kapitalisten göras så billigt som möjligt, just därför att han skall inhösta största möjliga vinst på affären. Om nu denna vinst tillföll allmänheten eller de som med sitt kroppsliga eller andliga arbete åstadkommit produktionen, vore ju detta en rättvis fördelning. I stället sticker kapitalisten denna vinst i sin egen ficka. Det arbetande folkets naturliga rätt till största möjliga andel av frukten av sitt arbete motstrides av kapitalisten. Dessa göra gällande den uppfattningen att de bära den ekonomiska risken av företagets igångsättande och att de fördenskull ha rätt att fordra ränta på det i verksamheten nedlagda kapitalet. Därvid glömma de i regel den omständigheten att största delen (för att inte säga alla) kapitalister göra affärer med kapital som de icke genom eget arbete förvärvat utan som de överkommet antingen genom arv eller genom utsugning av övriga folkklasser.

Det här åsyftande förhållandet existerar ju icke precis så som här sagts mellan de som utföra arbete eller hava sysselsättning hos det allmänna (stat och kommun) eller de som sysselsättas i våra olika gemensamhetsföretag (kooperativa affärer t ex). Dessa företag står naturligtvis icke helt utanför de regler som gälla för den kapitalistiska produktionsordningen, också dessa företag nödgas att av sina arbetares och anställdas arbete utvinna ett överskott (vinst), men denna vinst gå icke i fickan på en enskild kapitalist eller till någon kapitalistisk sammanslutning, utan detta överskott kommer i större eller mindre grad de företagen till godo för vilka arbetet utföres. Antingen i form av utdelning till samtliga ett företags medlemmar, så som sker i de flesta av våra kooperativa företag, eller där ett vinstgivande företag bedrives för stadens eller statens räkning, i form av minskade skatter eller ökad bekvämlighet för allmänheten, eller utnyttjas överskottet eller vinsten till utbyggande och förbättring av verksamheten.

Oaktat detta måste arbetare och anställda i dessa företag städse vara beredda till kamp för ett säkerställande av sina avlöningsförhållanden, även gentemot ledningen för dessa allmännyttiga eller gemensamhetsföretag, just därför att dessa företag till stor del lyda under samma lagar som de kapitalistiska företagen. Detta särskilt i vad det gäller att utnyttja arbetskraften och arbetstiden hos de i företageten anställda. Det vill med andra ord säga att det gäller även för dessa företag att spara på lönen eller utnyttja arbetstiden till det yttersta.

Därtill gäller det också att vara på vakt mot alla yttringar av byråkrati, som gärna vill smyga sig in och ta sig uttryck hos de överordnade i den allmänna och gemensamma förvaltningen.

Ur dessa förhållanden giver sig med naturnödvändighet målet som det arbetande folkets organisationer måste eftersträva. Först måste, genom ett energiskt agitationsarbete, det arbetande folket i olika läger bibringas den erforderliga öppna blicken för de verkliga förhallanden under vilka produktion och distribution i det nuvarande samhällsskicket pågår. Arbetaren och löntagaren utför sitt många gånger tunga mödosamma arbete, icke för sig själv utan för andra. Enskilda personer eller personsammankomster draga vinst av hans arbete andra personer, för den arbetande understundom fullständigt främmande och ovidkommande, leva ett angenämt liv på överskottet av den produktion som uppstår vid utnyttjandet av det arbetande folkets arbetstid och arbetskraft, under det att detta folk själv mången gång måste leva i de största ekonomiska bekymmer och missförhållande. Detta tillstånd måste med tydlig klarhet framstå för medvetandet hos varje arbetare och löntagare, och ur detta medvetande skall också klart och tydligt skönjas det mål vartill all facklig organisationsrörelse syftar: Största möjliga utbyte åt det arbetande folket själv för dess arbetsinsats i samhället.

Den fackliga organisationens uppgift inskränker sig icke allenast till frågor som sammanhänger med de nuvarande förhållandena. Arbetet måste också inriktas på lösningen av de problem som ligga längre fram i tiden. Först gäller det för organisationen att skaffa sina medlemmar det fulla lönevärdet för dess arbetsprestation och denna uppgift måste organisationen genomföra, även om därigenom arbetsgivarens vinstmöjligheter skulle minskas. Således i rak strid med arbetsgivarens intressen. Därnäst gäller det att se till att åt det arbetande folket bevara och skydda dess enda förmögenhet, dess arbetskraft. I detta syfte motarbetar organisationen varje ensidig och överdriven utpressning av arbetskraften: Överdriven lång arbetstid, allt för starkt uppdriven fordran av arbetsintensitet, osunda arbetslokaler vari arbetarna och biträdena kunna ådraga sig obotliga sjukdomar och därigenom i förtid göras arbetsodugliga. I dessa åtgärder ser organisationen ett medel till höjande av arbetsglädje och prestationsförmåga hos den enskilde individen samt en garanti för hälsans och arbetskraftens bevarande och vidmakthållande.

Löntagaren måste överhuvudtaget bibringas den känslan vid sitt arbetes utförande att detta hans arbete icke är en hopplös kamp mot övermäktiga ekonomiska förhållande. Hans verksamhetslusta får heller icke hämmas av några byråkratiska former eller småsinne, han bör erfara den känslan att han icke är en i samhällets jordmån rotlös och undertryckt varelse utan ett nyttigt och nödvändigt kugghjul i det stora samhällsmaskineriet, en like bland likar. Så vidgar sig den fackliga organisationens uppgift till en kamp, icke allenast för uppnående av en högre lön åt sina medlemmar, utan jämväl till en strid för ett sundare liv i en sundare samhällsform. Förutsättningen för den fackliga rörelsen att nå det förutsatta målet är först och främst den att detta mål är gemensamt för hela det arbetande folket.

Som en bärare av olika arbetargruppers sinsemellan olika intressen och strävanden skulle den fackliga rörelsen vara dömd att misslyckas. Industri, handel, jordbruk, allmännyttiga och liknande inrättningar utveckla sig i den riktningen att de sysselsätta stora massor av biträden och arbetare. Dessa å sin sida måste tillfölje samhörighetskänslan resa sig gemensamt mot ett övermåttligt utnyttjande av arbetskraften och otillfredsställande avlöningsförhållanden, sammanförda och samhållna av en gemensam strävan efter att gemensamt arbeta för dessa frågors lösning. Så länge inte detta är fallet kan organisationen överhuvudtaget icke verka för annat än några mindre tillfälliga fördelar, än för den ena gruppen, än för den andra: yrkesutbildning, platsförmedling, pensionskasseverksamhet o s v.

Allt för ofta träffar man på organisationsformer eller föreningar av biträden och anställda som på sina olika program i huvudsak ha frågor av ovannämnda beskaffenhet. Dessa föreningar låta sig t o m gärna understödjas av arbetsgivaren, därigenom visande vara för svaga till att själv lösa pågällande frågor, men genom detta bidragsgivande från arbetsgivaresidan bortskymmes gärna för biträdeskåren det förhållandet att arbetsgivaren och arbetstagaren i grunden ha motsatta intressen att bevaka. Genom arbetsgivarens bidrag, exempelvis till yngre biträdens utbildning, näres hos det blivande biträdet lätt den uppfattningen, att det endast är i och genom det större måttet av kunskap som biträdet kan uppnå en högre lön för sitt arbete. Man förbiser därvid att priset för arbetskraften icke allenast bestämmes av varans kvalité, utan även är beroende på den större eller mindre tillgången på varan som är tillfinnandes. Är tillgången på arbetskraft god, då ser arbetsgivaren icke enbart på dugligheten hos biträdet eller arbetaren utan också på priset och då händer att även bland de duktiga den blir utan anställning som vågar sätta ett ordentligt högt pris för sin vara och den blir antagen som undervärderar sig själv.

Ofta nog förekommer inom dessa organisationer att man genom s k arbetsförmedlingsverksamhet försöker hjälpa medlemmen från en dålig plats till en bättre. Platsförmedling står i regel också på dessa organisationers program som en av dess främsta uppgifter. Detta är ju i och för sig även en uppgift som en organisation bör ägna sig åt, men man förbiser därvid allt för ofta den omständigheten att biträdet själv och i allmänhet hela kåren skulle ha större nytta av att arbets- och löneförhållandena på den dåliga platsen förbättrades så att biträdet kunde stanna kvar i stället för att flytta, ty därigenom kan visserligen, för den som flyttar, beredas en fördel genom att denna erhåller en bättre plats, men för den som kommer i den flyttades ställe är platsen fortfarande lika dålig.

Överhuvudtaget försöker man så långt som möjligt inom dessa föreningar bibringa sina medlemmar den uppfattningen att de omsorgsfullt skola undvika allt som strider mot principalens intresse. Principalen är ju i många fall föreningens bidragsgivare och ett uppträdande gent emot hans intresse kan verka ofördelaktigt på givmildheten. Man finner även hos dessa föreningar en utpräglad benägenhet för att påfordra lagstiftningsåtgärders tillgripande för ordnande av de frågor, som man icke själv vågar gripa sig an med av fruktan för att stöta sig med arbetsgivaren. De i sådant syfte framställda petitionerna och önskemålen ha emellertid hittills endast givit till resultat utredningar och löfte för framtiden.

Det arbetande folkets stora flertal, på såväl industriens som de olika yrkenas område, ha för länge sedan funnit att deras kamp för en förbättrad existens och ett rättvisare samhällstillstånd är gemensam. Också för de handelsanställda, såväl arbetare som biträden, skall det en gång klart och tydligt framstå som en bjudande nödvändighet att kampen mellan kapital och arbete må utkämpas, icke i spridda sinsemellan fäktande grupper, utan som en det hela arbetande folkets gemensamma kamp fram till det gemensamma målet.

juni 2, 2012

Facket måste strida för en bra arbetsmiljö för både anställda och inhyrda

Postat i: Kampen mot bemanningsföretag,Striden på Lagena Distribution AB — lagerarbetare @ 11:46 f m

Matti Holopainen, skyddsombud på Lagena, intervjuas i DN om de inhyrdas utsatta situation.

Handelsklubben på Lagena Distribution AB strider för en bra arbetsmiljö för både anställda och inhyrda.

http://lagerarbetare.files.wordpress.com/2012/06/dagensnyheter20120530.pdf

Våren 2010 begärde skyddsombuden på Lagena en inspektion av Arbetsmiljöverket angående det monotona, oergonomiska och tunga arbetet på lagret. Inspektionen kom då fram till att det inte var några större problem. Skyddsombuden överklagade Arbetsmiljöverkets beslut till Förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten gav skyddsombuden rätt. Så här skriver man i domslutet:

”Kännetecknande för ensidigt upprepat arbete är att man utför en eller några få arbetsuppgifter, med liknande arbetsrörelser som upprepas om och om igen under en väsentlig del av arbetsdagen. Tiden från det att ett moment påbörjas och till dess att samma moment återkommer (arbetscykeltiden) är mycket kort. Ofta utgör arbetsuppgiften endast en liten begränsad del av ett helt arbetsflöde. Dessutom utförs arbetet ofta i ett högt tempo. Att ideligen upprepa samma rörelser ger upphov till en ständig och likformig belastning. Det man hanterar behöver knappt väga någonting alls, det räcker med armarnas egen tyngd för att muskler och leder ska belastas på ett ogynnsamt sätt. Följden kan bli gradvis inträdande, allvarliga skador, som tar lång tid att läka. Den som en gång skadats på detta sätt återfår lätt sina besvär vid liknande belastningar. För att komma åt den sammanlagda belastningen räcker det sällan med enbart fysiska eller tekniska åtgärder, om arbetet inte helt mekaniseras. I första hand gäller det snarare att minska graden av repetivitet och begränsa den tid som den enskilde arbetstagaren utför denna typ av arbete. Någon form av organisationsförändring är således oftast nödvändig. Genom att ändra arbetets uppläggning i form av arbetsväxling, arbetsutvidgning och arbetsberikning kan arbetstagarnas möjligheter att påverka det egna arbetets uppläggning och pausernas förläggning bli större.

Förvaltningsrätten delar därför inte Arbetsmiljöverkets bedömning att Lagena Distribution AB har vidtagit eller planerar att vidta de åtgärder som i dagsläget kan begäras för att förebygga ohälsa eller olycksfall. Det har därför, enligt förvaltningsrättens bedömning, vid tiden för beslutet funnits grund för ingripande från Arbetsmiljöverkets sida. Arbetsmiljöverkets beslut ska därför upphävas och målet överlämnas till Arbetsmiljöverket för förnyad handläggning. Det ankommer därvid på Arbetsmiljöverket att mot bakgrund av denna dom ta ställning till om det nu finns behov av åtgärder med anledning av ensidigt upprepat eller starkt styrt arbete på den aktuella arbetsplatsen.”

Läs mer om rättsfallet på http://www.regelboken.nu/rattsfall/23254

Läs också: http://www.handelsnytt.se/hopp-om-rotation-pa-lagenas-lager

april 6, 2012

Solidaritet med arbetarna på Cloetta! De stödde oss – nu stödjer vi dem!

Postat i: Solidaritet — lagerarbetare @ 7:55 f m
Tags: , , ,

Stöduttalande till arbetarna på Läkerol fabriken från Handelsklubb 717 vid Lagena.

Torsdagen den 8 mars fick arbetarna på Läkerol fabriken i Gävle beskedet att fabriken ska läggas ned och att produktionen ska flyttas till Slovakien. Cloetta planerar nedläggning inte bara i Gävle utan även i Allingsås och i Aura. I Gävle kommer 150 arbetare att förlora sitt arbete, totalt berörs cirka 345 arbetare.Arbetarna på Cloetta lyssnar till Patrik Olofsson & Kristin Frögren från Lagena

Cloetta är som många andra, ett vinstdrivande företag som ser till att kapitalet går före allt annat. Vi anser inte att det finns fördelar eller behov med att flytta ut produktion från Sverige för att företaget går i vinst. Att Cloetta väljer detta är bara för att öka sitt eget kapital utan att ta hänsyn till sina trogna arbetare eller människorna i samhället. På detta sätt väljer Cloetta att ställa arbetare mot arbetare och pressa ner lönerna maximalt.

Oacceptabelt Cloetta! Arbetare är mer än siffror! Arbetare är mer än kapital!

Anledningen till denna stöduttalande är inte bara en solidaritetshandling utan även en uppmuntran till att ta strid genom lokal kamp. Vi behöver enighet i den fackliga kampen mot arbetsgivarnas exploatering av arbetarklassen.

Klubbmötet,  Jordbro 30 mars 2012

Lagerarbetarna vid Lagena i Jordbro, Handelsklubb 717

Arbetarna på Cloetta lyssnar till Patrik Olofsson & Kristin Frögren från Lagena, dec 2009

mars 18, 2012

Arbetsskadorna ökar bland inhyrda

Postat i: Kampen mot bemanningsföretag — lagerarbetare @ 9:57 f m
Tags: , ,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lager/Logistik är tredje största avsättningsområdet för bemanningsföretagen.

Ladda hem Arbetsmiljöverkets skadestatistik (Powerpoint) här Statistik skador 20120309 KB

Läs också:

Handels kräver trygghet för bemanningsanställda på lager >>>

februari 3, 2012

”Bemanningsrapporten” fokuserar bara på företagens problem

Postat i: Handels policy och avtalskrav,Kampen mot bemanningsföretag — lagerarbetare @ 8:53 f m

De centrala parterna Handels och Svensk Handel har presenterat en gemensam rapport om arbetstider och bemanningsföretag. Rapporten finns utlaggd på respektive organisations hemsid:

Handels >>>

Svensk Handel >>>

Rapporten är resultat av en arbetsgrupp som tillsattes i avtalsrörelsen 2010, då man misslyckades med att reglera bemanningsfrågan på det sätt som medlemmar och förtroendevald önskade. I det centrala förhandlingarna mellan Handels och Svensk Handel är det sällan man löser några frågor, istället begravs de jobbigaste frågorna i arbetsgrupper; affärstidsfrågan, heltidsfrågan, bemanningsfrågan, arbetstiderna o s v. Man slipper ta strid, samtidigt som det ser ut som man gör något. Det är ett gångbart trick några gånger. Men till slut hamnar man vid den punkten att man faktiskt måste göra något. Denna avtalsrörelse är den punkten.

Rapporten har inte mycket nytt faktamässigt att komma med. Däremot framhålls vissa värderingar i rapporten som är lite ”sensationella”. T ex framhålls att bemanningsföretag inte någonstans försämrat relationen mellan företag och fack, utan tvärt om förbättrar relationen i o m att bemanning leder till ökad dialog mellan fack och företag.

Jo, en skottskada leder ju också till en radikalt närmare relation mellan den skadade och förrövaren.

Svensk Handels går så långt att man i deras Youtube-presentation av rapporten hävdar att det är det anställda som kräver av företagen att de ska hyra in personal.

Företagens problem ältas på sida efter sida. Det man saknar är ju en redovisning över medlemmarnas och de förtroendevaldas problem. Företagens problem kartläggs noggrant med enkäter och statistik. Företagens problem blir m a o väl ”vetenskapligt” belagda.  Men i rapporten har varken medlemmar eller förtroendevalda fått svara på någon enkät, eller fått sina uppfattningar redovisa som grupp.

Rapporten hävdar att ”majoriteten av de berörda företagen uppger att de lokala parterna varit överens om anlitandet av bemanningsföretag”. Det är företagens bild. Vad är klubbarnas bild?

Stockholms lagersektion genomförde 2010 en enkätundersökning där inte så fall av ”överenskommelse” om att anlita bemanningsföretag föregåtts av hot av olika slag; ”Om vi inte är överens om bemanning så kommer vi….. uppsägningar/flytta runt sommarsemestrarna/ändra arbetstiderna o s v. Så det är fel att ge sken av att det handlar om någon genuin överenskommelse.

I brist på stöd uppifrån får många klubbar i dag navigera efter det ”minst onda” alternativet.

För vår del behöver vi inte rapporten. Arbetsgivarens argument är kända. Handels medlemmar och förtroendevalda har sagt sitt på kongressen 2011 och avtalskonferenserna.

Nästa sida »

Rubric-temat. Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.